Att förlora sitt hem, sin familj, sina vänner, sitt land OCH sitt språk, allt som betytt trygghet och en framtid, om än oviss, ÄR för alla den STÖRSTA av alla sorger. Man tappar riktningen i livet och meningen med tillvaron OCH en stor del av sin integritet. Men utgångspunkten i mitt projekt ”När tillvaron skenar” är symbolisk i två schabloner: 1. En stiliserad människa med vingar (att användas under flykten) 2. En representant för FRONTEX = gränsskyddsbyråernas representant vid de många mottagningsplatserna runt om i Europa
Schabloner som använts till bilderna i serien.
Varje ögonblick bär ett minne av sorg.
Livboj med spikar, efter beslutet att fly.
Frontex smider planer – eller: sköt dig själv och skit i andra!
Färd på osäkra vingar.
Mer död än levande – vilket slöseri med mänsklig förmåga!
Utan ”vingar” är allt svårt. In i dimman.
En livboj gör ingen nytta längre!
Spridd i havet – kroppen studsar bara, som en död gris.
Utklädd till panda; det kanske hjälper.
I samma båt; men med olika mål.
Jag vill INTE vara här – jag är rädd – och rädda människor gör samhället sårbart.
Trasig – efter beslutet att fly.
Hunger och törst – ögon i magen.
Konfrontation – tidig morgon – bär vingarna?
Spegel, spegel vem är ”starkast” i världen nu?? Rättvisan är en fars!
Total – dyr ovisshet.
Tvärstopp – eller: sköt dig själv och skit i andra.
Att passera gränsen – in i dimman!
Extra vingar för pengarna, men … ?
Moll dur från början.
Skyddande vingar – men minnena flyter upp – som vrakgods!
